Om du kände mig...

"Om du kände mig..."

Dessa ord har suttit länge på mitt kylskåp.

Fångade upp raden från ett program på TV för länge sedan, bestämde att -Om jag någon gång skulle skriva en bok, skulle detta få bli den givna titeln.

Programmet skildrade hur man försökte att medla mellan olika ungdomsgäng i en amerikansk skola. Att försöka bryta ner barriären mellan olika kulturer.

All denna hårdhet, kyla och arrogans som dessa ungdomar lärt sig att skydda sig med för att överleva otaliga situationer.

Man sammanförde ungdomarna i en stor sal under en dag. Idén byggde på att de skulle möta varandra med orden "Om du kände mig..."

De flesta såg i början väldigt vilsna ut och vägrade plocka av sig sin attityd som de länge varit ett med.
Självklart, detta var någon som de hade identifierat sig med under en lång period, kanske under hela deras livstid.
De skulle nu konfronteras med ungdomar som de kanske känt förakt till och få tillgång till ny information.
Vad är det då som sker när vi plötsligt får en möjlighet att ta del av denna persons egna ord om sin historia?
Hur långt är vi villiga att gå för att försvara vår egen rädsla?

Programmet visade hur lätt det är att stanna kvar i våra beteende-och vanemönster om hur saker och människor i livet ÄR.
Istället för att se sig själv skyller man ofta på andra, en form av projektion.
Tankar är skapande.
Vi tror ofta att det är den yttre "världen" som avgör vad vi "ser".
I själva verket är det så att det är våra egna tankar om "världen" som avgör vad vi "ser".
När vi fördömmer en annan människa,
ser vi inte hela den människan.

Den här dagen resulterade i många nya möten mellan ungdomarna. Det fick tillgång till hela personen och en möjlighet att själva kunna skapa nya historier.

Den här skolan i USA med dess problematik är inte unik i sig.
Vi möter den i skolan, arbetsplatser och vardagen.
Att döma en person utifrån vad vi väljer att "se".
Frågan är om den ökar på "sanningen" om den personen? Eller förstärker den "lögnen"?
Vi har alla rätt att reagera på ett beteende, men vi kanske skulle behöva bli bättre på att även kunna se personen bakom. Att kunna skilja på handling och person.

Om du fick tillgång till hela den människan skulle du då vara lika dömande?