Kärlek föder kärlek

Har haft besök av bästa väninnan under helgen.

Älskar dessa dagar.

De är då vi löser alla världsliga problem utan större bekymmer.

Denna helg gick det ännu lättare, kan bero på att hon strålade lite extra mycket.

Hon är nykär!

Så där ljuvligt kär, när det inte finns något tecken på rädsla, utan bara en kravlös kärlek.

Vi satt i bilen och sjöng,

-Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man är kär när man är stor...

Vi kunde båda konstatera att det är samma pirrande känsla och att doften av geléhallon gör sig påmind. För kärlek doftar geléhallon.

Att vi satt i en bil och körde sju mil för att lägga ett brev i en brevlåda, störde inte alls.

Vi talar ofta om att våld föder våld.

Jag tycker att vi borde tala mer om att kärlek föder kärlek.

Det tas ofta för givet, inget man behöver prata om.

Det är lite genant rent av, varför då?

Min väninna berättade om förra helgen.

Hon och kärleken hade begett sig över till Danmark för en romantisk dag.

På tåget hem hade de svårt att sluta pussas.

I all hast missade de utropet för nästa station och blev osäkra på om de var framme.

Vänligt frågade de konduktören vart de var och till svar fick de en utskällning.

Inte bara från den kvinnliga konduktören utan även från en äldre passagerare.

-Om ni slutar upp med att pussas och kramas = "hångla", skulle ni ha höra vad vi säger.

En lång harang om hur ouppfostrade detta vuxna kärlekspar betett sig följde sedan.

Genant, javisst! Men för vem?

De kom iallafall av tåget på rätt station och fortsatte att pussas hela vägen hem.

Jag manifesterar för mer pussande i världen.

Vi pratar väldigt mycket med varandra när vi ses, men det ligger även en stor tjusning i att vi även kan sitta i en soffa och försvinna in i en varsin bok.
Sen pratar vi ännu mer, om böckerna. Denna helg har vi pratat om "Prins Annorlunda"

En bok som berört oss båda, även om vi har olika referensramar.

Ibland tar vi "tankepauser". Då är vi bara tysta.

Under våra långpromenader på förmiddagarna blev det en hel del tystnad.

Men det är för att vi låter våra hjärnor vila lite i nuet.

Det är bra.

Träning är en gemensam nämnare och vi pratar gärna om det.

V. tycker att dagens hopprep är av mycket sämre kvalitet

-Förr när vi hade plastrep, fick man en ett helt annat sving i bågen.

Jag frågande henne om hon inte trodde att det berodde på att man var lite smidigare som liten.

Vi log tysta mot varandra och kunde nog konstatera att det låg lite sanning i det.

Hopprepet ledde oss tillbaka i tankarna. Alla dessa lekar som vi sysselsatt vår tid med.

Gummibandet, rockringar och långrep, hur grymt duktiga vi hade varit på detta.

Alla dessa skolraster.

V. berättade att hennes snart 12 åriga son härom dagen hade berättat att de lekte "Zombies" på rasterna. Vi försökte föreställa oss hur han menat och hur det såg ut en vanlig tisdagsrast på skolan. Vi såg nog ut som två sämre D-skådisar när vi försökte leka leken själva.

Skrattande kunde vi åter konstatera att barn är nog lite smidigare.

Även de bästa dagarna måste gå mot ett slut.

Den där känslan att försöka fördröja allt så långt det är möjligt.

Kan vi dricka kaffet lite långsammare?

Jag kramade om min gelédoftande väninna och bad henne att köra försiktigt!

-Glöm inte att du har värdefull last i bilen!

Vi ses snart igen.

Kärlek föder kärlek...