Viva la Våren

Idag kändes den - Vårsolen.
8 grader varmt och jag kunde nästan ana några små fräknar efter långpromenaden.
J försökte utmana mig genom att be mig klättra upp i träd.

Stod en stund och funderade, hur svårt det kan vara?
-Du törs inte, sa han med ett brett leende.
-Klart jag törs svarade jag. Men jag har inte mina klättrarskor på mig.

Inte för att jag äger några, men det lät som ett bra svar.
Vi gick vidare i vårsolen och vårt nästa stopp blev framför en stor sandhög.

-Klättra upp och ställ dig på toppen, högen är nog frusen, sa J, åter med ett brett leende.
Varför då, frågade jag? Innan jag hade fått något svar, hade jag tagit sats och kravlat mig upp på högen av sand. Den var allt ifrån frusen.
Sträckte armarna mot skyn och förstår känslan som de stora klättrarna känner när de når toppen. Vi är ett med universum.
Gjorde J uppmärksam på att jag nu skulle ta mig ner. -Ta en kort i själva uthoppet, föreslog jag. Tog ny sats, hoppade och landade med baken i en halvtinad del av högen.
Kravlade mig upp på alla fyra, lite stel, men inget trasigt.
Hoppade och borstade av mig det mesta av den kalla sanden och frågade ivrigt J om han fick en bra bild?
Ja, bilden blev bra, men jag missade själva uthoppet.
En gång till ? frågade han med flin.
Vi gick vidare. Tysta, sida vid sida, i det vackra vårvädret.