Apropå att göra det man älskar

Har ett stark minne av en tidig vårdag 2006.
Jag befann mig i mitt restaurangkök.
Höll på med förberedelserna inför den stundande säsongen och just denna dag var det storbak på agendan. Njöt av stunden, hade tänt ett levande ljus på bänken och ur högtalarna strömmande Heather Nova. Barnen sprang ut och in mellan svängdörrarna. De hade lämnat pastellkritor och papper i köket och kom förbi för att lägga till en detalj då och då.
Jag minns att vårsolen strålande starkt och det hördes att våren var på intågande.
Det är mycket kärlek i mitt bak, inbillar mig att det smakar godare för den blivande gästen.
Jag brukar skämta om att det sitter i fingrarna, i en liknelse att måla ett tavla.

Jag hade besök av en man som skulle putsa alla restaurangens fönster denna dag. Vilket var väldigt många. Timmarna förflöt och jag kunde höra honom visslande på olika främmande melodier. När han var klar kom han in till mig och ville tacka för sig.
Frågade om han ville stanna och ta en fika med nybakat bröd. Självklart! Svaret kom snabbt.

Han började ställa frågor där vi satt på varsin pall i köket och njöt av stunden.
Vem var jag? Hur kom det sig att jag stod där i köket?
Jag berättade min historia och han log brett. Även han hade arbetat inom restaurang under många år. Hans historia var spännande, men inte enkel. Resor, prestigefyllda titlar, materialistisk välfärd och passionen till mat.
-Hur kommer det sig att du nu valt att putsa fönster frågade jag lite försiktigt.
Hela han sken upp. - Därför att jag ÄLSKAR att göra detta. Vet du varför?
Jo, för när jag putsar fönster, upplever jag en omedelbar förändring och det gör mig lycklig.
Det räcker.

Vårt samtal fyllde hela mig med värme. När vi som själar följer vårt hjärta och utför saker för att vi älskar att göra det, då blir det enkelt. Det fanns en orsak till varför jag valde att kliva upp klockan fem varje morgon för att ge gästerna nybakade bullar eller plocka nya ängsblommor
för att smycka borden. Orsaken var inte att jag måste, utan för att jag älskade varje moment.

Vardagen är inte alltid enkel och tillfredsställande, men om man försöker att hitta något vackert i momenten så blir det lite lättare inbillar jag mig. Vem älskar att skala potatis eller sortera udda strumpor? Tänk kreativt och försök att se det ur ett nytt perspektiv, om det ändå måste göras, varför inte göra det med glädje?